Svenska Kangalsällskapet
För dig som gillar Kangalhundar

Kangalrasens ursprung

Under århundraden har Turkiet varit bebott eller invaderat av olika civilisationer, som alla bidragit med husdjur av olika slag. På 1100-talet när de turkiska stammarna flydde från Gengiz Khan, förde de med sig både får och getter och måste då säkert också ha haft någon form av bevakning för dessa . Hundar av liknande typ som de turkiska herdehundarna kan ses på landsbygden längs denna väg i dag, så det är nog inte helt uteslutet att en del av ”bevakningen” bestod av förfäderna till några av dessa hundar.

När det gäller Kangalhundens historia finns det mycket lite fakta att tillgå, men däremot mycket gissningar och sägner.

Hur ”herdehundarna” hos den moderna befolkningen i Anatolien utvecklats har varit och är föremål för mångas intresse.  Vid det första internationella Kangal symposiet för och om kangalhundar år 2003 som hölls i staden Kangal i Sivas, rapporterade professor Karadag från Van universitet om ett av de forsknings projekt som gjorts på området.   

Närheten av asiatiska Turkiet till antikens Babylon, Assyrien och Mesopotamien har lett forskare att leta efter länkar till dessa forntida civilisationer, från vilka en stor del av arkeologiskt material har överlevt. Skulpturer skildrar hundar som bär vissa likheter med de Kangalhundar som finns i dagens Turkiet. En stor, kraftfull Indisk ”hundras" som hålls av babylonierna beskrivs i skrifter Herodotus (485-425 f.Kr.)  

Man kan inte utesluta att det finns vissa gemensamma nämnare mellan de turkiska hundarna och hundar från angränsande länder i Mellanöstern. Man skulle kunna tro att de hundar som liknar Kangalhundar i Syrien och Irak är besläktade. På senare tid har man dock föredragit en annan teori, att förfäderna till dagens kangalhundar invandrat från central Asien.

De tidigaste tillförlitliga uppgifterna om att herdehundar fötts upp selektivt kommer från sjuttonhundratalet av författaren och historikern Evliya Celebi's . I sin "book of travels" beskriver han ceremoniella parader under det Ottomanska riket där vakthundar visades av djurhållare - herdarna som ingick i denna parad: Stora hundar, storleken av åsnor och hårda/tuffa som lejon från Afrika, kopplade i två eller tredubbla kedjor.

 Dessa hundar bar kläder, silver halsband, och halsringar och en cirkel av järn runt halsen. Några av dem är beklädda med rustningar. "De angriper inte bara vargarna, som komma in i stallet, de skulle även attackera drakar och rusa in i elden".  Herdarna beskriver med stor omsorg hundarna som de gör allt för att bevara rasrena. Dessa hundar sägs härstamma från herdehunden som gick in i grottan i tillsammans med "the Seven sleepers”, "but they were eight in number, for the faithful dog was with them” De jaga örnen i luften, krokodilen i floder, och är välutbildade hundar av utmärkt ras.   

 "Cave of the Seven sleepers” är en legendarisk grotta populariserad i västvärlden på 700- talet genom Paul de Deacon's
 historia om langobarderna. Den var även i Jacobus de Voragine medeltida bästsäljare Legenda Aurea (cirka 1260).

The "book of travels" av Evliyā Çelebi, är ett av de rikaste verken om ottomansk prosa och tillhör en av de viktigaste berättade
 källorna i historien, om det ottomanska riket på1700-talet. Förutom talrika anekdoter erbjuder den en uppsjö av information om
 olika ämnen och för de flesta av regionerna i det ottomanska imperiet. Denna bok innehåller den utgåva av resor som görs av
 Evliyā Çelebi under 1649-1650 från Syrien till Istanbul. De viktigaste hållplatserna han beskriver på sin resa genom Anatolien
är Urfa, Kayseri, Aksaray, Sivas och slätterna vid Mus.           

Informera  -  Utbilda  -  Bevara