Kangalhunden som boskapsvaktare! 

Det är få av de boskapsvaktande herdehundsraserna som fortfarande används och eller kan användas i arbete i sina ursprungsländer idag. Kangalhunden är en av de få raser som fortfarande används och anses också av många i hemlandet Turkiet vara den pålitligaste boskapsvaktande herdehundrasen som finns att tillgå idag.

 

Kangalhundens hemtrakt är Kangal i Sivasprovinsen som ligger ca 50 mil österut från Ankara, som är Turkiets huvudstad. Ankara ligger mitt i Anatolien eller Mindre Asien vilken är den halvö i sydvästra Asien som upptar större delen av Turkiet. Landskapet domineras av höga bergskedjor och vidsträckta dalar.

 

Kangalhunden har varit de Turkiska lantbrukarnas/herdarnas nödvändiga och högt skattade arbetskamrat i århundraden. Den har en inneboende potential utöver det vanliga vilket gör att den klarar av det hårda arbete den ställs inför. I Anatolien är det stora temperaturskillnader på grund av den skiftande terrängen och den varierande höjdskillnaden, vilket medför att hundarna oftast arbetar under mycket svåra förhållanden. Lägg därtill ett rikt djurliv beträffande rovdjur som björn och varg så kan man förstå hur dessa fantastiska hundar har utvecklats till den ultimata boskapsvaktaren.

 

Kangalhunden i alla världsdelar!

 

Det är inte förvånande att just Kangalhunden idag finns representerad över hela världen! Den används som boskapsvaktare i Afrika, Australien, Amerika, Asien samt delar av Europa och är nu sedan tre år tillbaka introducerad som boskapsvaktare även i Sverige.

 

 I Namibia i sydvästafrika ingår Kangalhundar som ”viltvårdare” i det projekt som Cheeta Conservation Fund driver. Kangalhundar har en betydande roll i det projekt dom driver i syftet att skydda och bevara geparden, en av de stora vackra katterna i Afrika. Kangalhundarna placeras ut hos intresserade boskapsägare när dom är små. Hundarna skyddar då senare den boskap de växt upp tillsamans med mot angrepp av bl a geparden. Detta medför att inte geparderna fångas i olika fällor och eller skjuts i lika stor utsträckning av de som har boskapen. OBS!  Video från Cheetah Conservation Fund, om Kangalhundarna  i deras projekt

           

                  Kangalhundar i Turkiet -  foto Elisabeth von Buchwaldt                                      Kangalhundar i Turkiet -  foto Elisabeth von Buchwaldt                   

Kan boskapsvaktande hundar tillföra något till den Svenska rovdjurspolitiken?

Boskapsvaktande hundar generellt och då speciellt Kangalhundens delaktighet i rovdjurspolitiken borde kunna medföra positiva effekter på flera sätt; både för Kangalrasens bevarande och för rovdjurspolitiken/rovdjuren samt inte minst för tamboskapen.

 

Behovet av boskapsvaktande hundar ökar i takt med rovdjurstammen, vilket gör att Kangalhundarna som används i arbete kan utvärderas mer fullständigt vid avelsurval. Detta hjälper i sin tur till att på sikt bevara Kangalrasen till ursprungstyp och temperament som boskapsvaktande hund.

Se Svenska Kangalsällskapets verksamhetmål.

 

Boskapsvaktande hundar får säkert också en positiv effekt i det pågående arbetet med att bevara livskraftiga rovdjursstammar. Vargen t ex tar inte gärna strid med en stor och respektingivande Kangalhund om den kan få tag på mer "lättfångat" byte i skogen. Den går med stor sannolikhet vidare i jakt på ett annat bytesdjur och slipper då ifrån risken att bli skadad och eller rentav skjuten av djurägaren.

 

     

                         foto Tomas Eriksson                                                                                               foto Susanne Edlund  

Kangalhundens existens som boskapsvaktare är hotad i sitt hemland!

Lantbruken avvecklas i allt snabbare takt även i Turkiet och behovet av boskapsvaktande hundar minskar då som en naturlig följd. Kangalhundars existens som en arbetande ras blir hotad när "arbetstillfällen" börjar att försvinna. Tyvärr förekommer det även "korsningsavel" med Kangalhundar och raser som t ex den Turkiska mastiffen, i syftet att få så stora och skräckinjagande hundar som möjligt. Detta får naturligvis negativa konsekvenser både för rasens trovärdighet och överlevnad på sikt. Det är därför extra angeläget och viktigt att vi nu världen över använder oss av - och därmed bevarar - denna ”Turkiska nationalskatt” som ett utmärkt komplement till de övriga förebyggande åtgärderna mot rovdjurskador på tamboskap. Sverige och övriga världen har inte ”råd” att göra om samma misstag som då man tillät vår egen inhemska ras Dalbohunden att dö ut i början på 1900-talet.

            

                      Kangaltik vid Lumshedens fäbod - foto Susanne Edlund                                    Kangalhane på sin utkikspost nattetid  - foto Susanne Edlund 

 

         

Informera  -  Utbilda  -  Bevara